punkt

det var en storm i lördags där jag knappt kunde röras i riktning framåt och efter en spårvagnsfärd där var en mörkt lång asfalterad väg, den var blöt inte alls hal och vägen ledde till ett hem

vi är två och mot oss kommer en man som ser ut som man kan se ut på film när man fått en elchock, det dassgråa håret är tussigt och på sne, under armen håller han en tavla och på kroppen bärs en tunn diarrébrun kavaj

han passerar oss och i någons ögonvrå ser vi hur han vänder om vänder med vinden och vinder bär mot oss och hur gör man när man blir förföljd av en crazy man? varför har ingen lärt mig något sådant här? får man springa eller springer mannen också och fortast då? vad var det för tavla han höll under armen? vart var han påväg? varför började han gå efter oss? varför kom vi undan? nu finns ju inga reella svar på mina frågor, mitt liv blir en fantasi rikare och en händelse fattigare. inatt ska jag sova på vad som är mest värt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0