ghilda

hej!

sen är det en solig dag idag, en tant brevid mig på bussen pratar om husdjur om sin fina hund som dog för fyra år sedan och "man måste komma ut om dagarna, annars blir man knäpp". hon åker med den här linjen trots att hon bor på motsatt sida staden. bara för att hon kan. hon pratar pratar pratar jag tänker när jag är sjuttio ska jag också åka bussar utan destionation fast jag ska skaffa mig en ny hund när min dör.
den blå blå himlen och den första höstkrispiga luften jag känner och jag är en person som påverkas extremt av yttre förändringar och miljön runomkring mig. har två känslolägen: besvärad-obesvärad, lätt som en plätt. omgivningen idag gjorde mig obesvärad.
gick genom gator upp för trappor in genom dörrar till gamla hårda skolkorridorsväggar som idag; lite ljusare lite mjukare och spännande i kroppen och
ton
år s
je sus

"hej"

springspringspringer genom skogen bredvid fjärilar fåglar två gubbar och två tanter som säger

ska vi göra vågen nu?!

klart de ska för jag springer lever har solen runt och inuti funderar på varför det alltid börjar klia på fler ställen när jag kliat på det första och inser att jag är här och han är borta och det bränns och det får det göra det

kom alla maneter kom getingar humlor och bin bränn och sedan blir jag fri igen

så jag springspringspringer genom skogen och ler för träden och jag har en himla bra dag

en av de värsta drömmarna. jag upptäcker. mitt hår har växt ut. långt som innan och det blonda är försvunnet brunt igen och jag 

HATAR det

hatar vill riva av det dra av det när växte det ut? varför? var var jag då?

kan inte ha det instängd

och samtidigt finns det en uppgift

(eftersom vi är på teaterkurs på Tokis)

som svart har gett 

skrivuppgift 

jag har fått ett papper och det står något där men jag förstår. ingenting

du har gått iväg till ett klassrum med stora fönster sol utanför

skriver.

frågar dig du verkar förstså

varför kan jag inte förstå?

ett annat rum med vatten i en damm och jag ska ta hand om en kvinnas bäbis

ska klä på henne för de ska åka (i vagn?) 

gröna små byxor och bäbisen tycker först det är ok men sedan säger hon att allt blir fel

kläderna på fel plats kvinnan kommer ändrar gör om ändrar.

önskar att jag rivit av håret.

på månen och jag hör någon viska att "jag vill se dig dansa igen"
mina drömmar är så starka att jag börjar blanda ihop dem med verkligheten på riktigt
dagarna de är kantiga i former olika geometriska figurer bara en massa kanter hit och dit får inte ihop det till något mönster tick tick tack klockan går dag in dag ut hej hejdå vi ses
aldrig
mer igen men det är alltid en ny dag imorgon och imorgon och imorgon igen men mitt liv som något moment 22 och imorgon blir aldrig den nya dagen

har jag drömt att råttorna spinger på gator i huvudstaden såg vi dem eller har jag drömt om råttorna? en gång skrev jag en historia om mia med kniven i handen hon var en riktig råtta, en råtta utan svans i människoklädnad men om dig kan jag skriva en historia om hilda med himlen i handen eller hilda med havet i famnen har inte bestämt mig än, inte heller om det är en leopard eller fågel

Sakta och snabbt har huvudet svullnat upp och värms inifrån. Huden går sönder om någon rör vid den. På högra sidan om ryggraden i mitten. Inne. (Tänker att det är vänstra.) Finns en knäck som kom till någon gång när ryggen knäcktes. I natt. Stannat stannar.

 

Och nu jävlar ska huden få vara få stanna få leva växa ut och kanske försvinner knölarna någon. Gång.

 

När det superregnar hårdregn går jag in och kissar och ibland hukar jag på gräset. Hinner kanske inte in och då finns ju platsen vid jasminbusken. Linfrön är livets frö. Men nu behövs något mer.

 

Igår ringde telefonen i skogen och efteråt saknad längtan som rev sved skrek. Prata inte sa en syster. En mamma sa samma sak. En natt. Vill prata vill röra känna dansa.Idag när huvudet började svälla i soffan på altanen var det jag som ringde.

 

Svar.

Prat. 

 

 

Kanske blir jag en dag en trädleopard. Med moln. Klättrar. 

stockholmsregn följde med mig hem hälsade på dig med och i en stad gick jag

barfota för fötterna rann ur skorna

i annan stad tittade du ut genom fönstret målade solar på insidan och hallonbuskar

bredvid

 

ibland kommer lukter vi känner igen och idag är det pannkaka och då gäller det att

blunda

magäpplena fångar bygger ihop dem igen armar ben ögon 

arga om jag glömmer att blunda

vi hade två äpplen i fönstret

i porslin med trådarmar som hängde och vantar

någon annan stans nu 

och NU regnar det sol och musiken gör mig glad kanske hör du med

från och med nu

jag skriver skriver skriver med fyrkantiga

ögon från 10 till 18 och imorgon är det

framme

ställer mig på händer och stretchar efteråt

i gräset i mossan med myror på handen 

och en humla som lever när den verkade

död och en litenliten orange spindel promenerar

på magen humlans mage

surr surrrr

lite frustrerad

och jag stretchar

stretchar mera mera mera

fan