ghilda

sen är det en solig dag idag, en tant brevid mig på bussen pratar om husdjur om sin fina hund som dog för fyra år sedan och "man måste komma ut om dagarna, annars blir man knäpp". hon åker med den här linjen trots att hon bor på motsatt sida staden. bara för att hon kan. hon pratar pratar pratar jag tänker när jag är sjuttio ska jag också åka bussar utan destionation fast jag ska skaffa mig en ny hund när min dör.
den blå blå himlen och den första höstkrispiga luften jag känner och jag är en person som påverkas extremt av yttre förändringar och miljön runomkring mig. har två känslolägen: besvärad-obesvärad, lätt som en plätt. omgivningen idag gjorde mig obesvärad.
gick genom gator upp för trappor in genom dörrar till gamla hårda skolkorridorsväggar som idag; lite ljusare lite mjukare och spännande i kroppen och
ton
år s
je sus

"hej"