ghilda

mio mio min mio och alla de tusen äpplen
har de kommit än
alla mios äpplen?
tänker på köket där äpplen kokas mosas såsas sötas mio färgar moset rosa rosa äpplen som en sagokräm
i-hop-kok
sagokräm rosa äppelmiomos i varm glasburk etikett miomos miomos
mamma pappa i köket där moset har kokats mosar sin fil sina flingor sin gröt äppellukt miomos när det är höst och jag tänker alltid på miomos när hösten är här nu är hösten här vid havet hos mig för löven har fått färg och fras
är hösten framme hos äppelträdet och är mio min mio redo att falla från grenen?

Jag tycker om att dansa jag tycker om cafè italiano, weissbier och vin

Jag tycker om kramar och att cykla

Jag tycker om att svettas och

jag vill känna att jag lever

Jag tycker om solen

allt händer under solen

Jag tycker om att SVETTAS och jag skrattar mycket

Jag pratar högt och studsar när jag går

Jag tycker om att umgås med de mina (DU), vänner och personer jag aldrig innan mött

Jag tycker om att ha nagellackslackade naglar, just nu är de pastelligt gröna

Jag har en mycket annoying bad habit som går ut på att jag drar loss hud från mina fingrar utan att jag är medveten om det och även när jag blir medveten om det fortsätter jag för det är ju så så, jag vet inte avslappnande skönt?

När jag täckt in dem med plåster drar jag istället bort hud från fötterna

Jag tycker om Bologna och resten av det jag sett av Italien

där har jag bott ett år och medverkat i ett internationellt kursprojekt på en modern fysisk teater

när jag hade svettats klart på teatern för dagarna lärde jag mig dricka öl och prata italienska

Jag föll in love med Bologna och med Pink Floyd, och med mer... så efter en ågestfontängråtande flygresa tillbaka till Sverige i juni

med en sommars arbetande på ålderdomshem, där de boende både älskade mig och rufsade mig i håret och skrattade och kallade mig för Yrvädret, eller hatade mig och beordrade mig att STICK, eller sa "jag skulle vilja hälla den här krämen i dig och suga ur allt"

EFTER detta sitter jag vid köksbordet och lyssnar på the WHO med dörren öppen till balkongen,

för här är det för en person från norr VAAARMT,

här är jag i mitt hem för nästkommande 10 månader som au pair till två supergulliga superlivfulla barn

som du skulle älska som skulle älska dig

Åter i Bolognastad

Jag skulle vilja hoppa fallskärm, bila genom Europa genom Italien i en gammal minibuss som vi målar så som vi vill ha den

och gå på O.Z.O.R.A transfestival i Ungern, dyka i korallrev, gå på konserter, få barn

kanske fem

Jag tycker om att vara kär

Jag tycker om när jag vågar göra det som gör mig nervös i hela kroppen för det finns så mycket liv som går att leva för alla som vågar för alla som vill

Jag lever med dig och när vi ser Roger Waters och du skrattar åt mig för att jag gråter och hela ansiktet är svart och när vi dansar och när vi liftar och pratar med människor vi inte har någon aning om vad de kan vara för människor när vi klättrar in genom fönster och när du somnar när vi ser på film och när vi råkat köpa samma kläder

Vi kommer alltid vara maskar och du kommer alltid vara

min smörblomma

för vi skrattar

mest högst ut till och genom varenda por i varenda galax

ut och tillbaka och ut igen igen

skrattar

för det finns liv